Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

torsdag 15 april 2010

Samhällsproblem motiverar mig

Jag vet inte hur det är med alla andra som röstar på Sverigedemokraterna, bara att jag inte skyller mina personliga problem (vad nu de skulle vara) på invandringen.

Påståendet att detta är det vanliga bland Sverigedemokraternas sympatisörer, vilket Markus Uvell gör på DN Debatt i dag, är oförskämt och intellektuellt ohederligt - om det inte rör sig om bristande verklighetskontakt.

Insinuationen är klassisk (oftast röd) sociologi : människor som förlorar jobbet eller riskerar att göra det behöver syndabockar. Samma sak med människor som fått det ekonomiskt sämre.

Med andra ord människor i den undre halvan av inkomsttagarna. De som dessutom har sämre utbildning, sämre hälsa, sämre vanor och lägre allmänbildning.

Så lyder förklaringen, som egentligen är en rökridå för en ljusskygg agenda, såvida det inte som sagt rör sig om bristande verklighetskontakt à la Marie Antoinettes “kan de inte äta bakelser”, när franska folket demonstrerade för bröd.

Faktum är att massinvandringen av människor som hamnar i bidragsberoende inte är kostnadsfritt.

Det framtvingar besparingar, eftersom kostnaden för invandringen ligger på 40 miljarder per år, fast sannolikt betydligt högre.

Det leder säkerligen till fler sökande på de få lediga jobb som finns. För visst är det väl så, att arbetslösheten beror på brist på arbetstillfällen?

Om skola, vård och omsorg genomgår en kvalitetsförsämring, tvingas till ständiga besparingar, så kanske det inte enbart beror på den kostsamma invandringen, men visst måste de där 40 miljarderna eller mer sätta sina spår i budgeterna?

Så varför vore det i så fall fel att delvis åtminstone skylla den sociala nedrustningen på en för stor invandring?

Nu är det emellertid inte detta som i första hand motiverar mig att rösta på Sverigedemokraterna.

Jag lever i en stor nybyggd villa i ett lugnt villaområde, som till mer än 90 procent är etniskt svenskt.

Min fru och jag har råd med både utlandssemester och semester i Sverige och ovanpå det whiskyresa till Skottland, vi har tillgång till två bilar, vi är inte arbetslösa, så jag (min fru röstar på moderaterna) passar inte in i den sociologiska bild som målas upp av de fisförnäma, skenheliga, pseudo-humanistiska invandringsentusiasterna

Nej, mina huvudsakliga skäl är dessa:

den faktiska islamiseringen som utmynnat i fler
mansfria tider i simhallar
, i skolledighet i samband med muslimska högtider, i den statliga tv-satsningen på Halal-TV, i slöja till polisuniformer, Svenska Dagbladets Ramadanblogg, i att moderata samlingspartiet i Göteborg nominerat en framträdande islamist som riksdagskandidat (på femte plats!), debatter om rondellhundar, shariapoliser, shariadomstolar, till svårigheten att förverkliga en total likhet inför lagen för alla medborgare oavsett kön , etnicitet och religion.

Detta ser jag som liberal fundamentalist som problem, som i en mening mina problem, men i än högre grad demokratins problem.

En annan sak är ökningen av den grova brottsligheten, vars förövare i oroande hög grad är personer med icke-svenskt påbrå. Ett exempel på denna brottslighet är ungdomsrånen, där invandrarkillar är överrepresenterade och därför offren i många fall (de flesta? ) är svenskar.

Den största skandalen av alla och ett gott skäl att rösta på Sverigedemokraterna är asylmissbruket.

Att hälften eller mer än hälften av alla asylsökande från Irak återvänder hem på semester, är en fråga som borde diskuteras i Belinda Ohlssons Debatt och Lennart Ekdahls motsvarande program, men som helt förtigs.

Lägg till detta advokaten Elisabeth Fritz påstående om att ca 100 000 tjejer i Sverige lever under någon form av hederskultur. Förtjänar människor som utövar hederskultur asyl, ens om de har asylskäl?

Sådana här saker motiverar mig när jag röstar på Sverigedemokraterna. Inte något behov av skylla ekonomiska problem, som jag inte har, eller hotande arbetslöshet, som jag inte utsätts för, på invandringen.

Jag kan knappast vara unik i detta avseende.

23 kommentarer:

  1. Det stämmer det du säger. Inte heller jag har det särskilt dåligt ställt och jag skyller inte på invandrarna. Jag skulle förmodligen söka mig till ett västerländskt land i allmänhet och Sverige i synnerhet om jag var i deras situation. Det må vara som riktig flykting eller ekonomisk flykting.

    Jag tror fullt och fast på principen att det finns bara så mycket pengar i en skål och har ännu inte mött några bevis som håller att det inte skulle vara så. Annars skulle ju ett samhälle inte behöva spara pengar på välfärden.

    Jag har däremot bott i olika slags "ghetton" dels de som fanns när vi finnar kom hit och dels de som finns idag.
    Det finns vissa likheter som kommer sig av miljön i sig. Men det förklarar inte dagens svårigheter med att så många invandrare integreras dåligt. Det är väldigt enkelt och bekvämt att skylla på "fattigdom" (vad det är kan ju diskuteras) för där har man en färdig mall man kan hänvisa till och så behöver man inte tänka längre.

    Jag anser att problemen vi har är helt och hållet skapat av de öronbedövande vrålande politiskt korrekta etniska vänstersvenskar och deras brist på verklighetsförankring och fördomsfulla syn på människan. Man låter flummiga känslor och rädslor stå i vägen för pragmatiskt tänkande.

    SvaraRadera
  2. Du är säkert inte unik i detta avseende, men du är ganska ovanlig. I de undersökningar som gjorts på detta område (du kan läsa mer i min bok som lanseras på tisdag) är det slående hur många SD-sympatisörer som kopplar sin upplevelse av invandringens problem till egna motgångar.

    Det innebär inte att alla resonerar så, men en seriös analys av partiets väljarstöd kan inte bortse från detta faktum.

    Sen ska man vara ärlig och säga att ju fler som sympatisera med SD, desto mer "vanlig" blir väljargruppen - även i detta avseende. Det är särskilt tydligt i Skåne, där väljargruppen är ganska lik andra väljargrupper.

    Jag vill också vara tydlig på att detta inte innebär att SD-väljarnas ställningstagande så att säga är "mindre värt" än andra väljares. Alla partisympatier bygger på en kombination av sakståndpunkter, värderingar, egen livssituation etc. De som röstar på SD gör det för att de tycker det är bra för sverige.

    Om du läser artikeln lite mindre som fan läser bibeln tror jag dessutom du ser att dess huvudpoäng är att SD-sympatisörerna i allt väsentligt är som fok är mest. Inte att de är "offer" för något.

    Men som sagt, detta utvecklas mer i boken. :-)

    Markus

    SvaraRadera
  3. Hej Markus, jag har haft åtskilliga bloggar de senaste fem åren, men aldrig varit med om att en skribent på DN Debatt svarat direkt på min blogg.

    Detta är hedrande för mig och ur din synvinkel faktiskt väldigt smart (om jag får vara så cynisk). Ens anti-etablissemangsattityd får sig en lätt törn, man tappar för en kort stund fattningen. Man är ju så ovan vid vänlighet från "ditt håll". Van är man också att "internalisera" andras djävulsbild av en.

    Varför är frågor rörande invandring så känsliga?
    Varför kan de inte behandlas som andra frågor: kärnkraft, EU, trafikproblem?

    Fredrik Lindström misstänkte på Aftonbladet Kultur för ett tag sen, att svenskarnas enormt korrekta svar i alla symbolfrågor rörande sexuell läggning och invandrarskap inte var äkta.

    Att den "politiska korrektheten"/"mångkulturalismen"/"feminismen" etc. blivit en värdegemenskap för många i en tid när alla andra värdegemenskaper och identitetsskapande gemenskaper vittrat bort.

    Det skulle alltså finnas ett masspsykologiskt behov för människor att samlas kring och vara eniga om åtminstone någonting. Till exempel visad välvilja mot asylsökande och en högljutt proklamerad antirasism.

    Är det så, så blir det förstås lika svårt att diskutera invandringsfrågor rationellt som att diskutera junfrufödsel med katoliker och Darwin med Ulf Ekman.

    Förlåt de kränkande jämförelserna, men de gällde inte dig utan många mindre eftertänksamma
    medborgare.

    Det frustrerande är att när man beter sig mönstergillt i just invandringsfrågan/asylfrågan, tar rätt på fakta, funderar logiskt och moralfilosofiskt kring dem, såsom man uppmanas göra, så blir man ofta beskylld för att vara kanske välmenande, men okunnig. "Han är ingen rasist, men han är rädd för att muslimerna skall ta över. Och om han bara börjar umgås med muslimer så spricker hans islamofobi som ett troll i solen."

    Men så enkelt är det förstås inte. Ytterst är det, som alla ställningstaganden i samhällsfrågor, en fråga om etik och en etisk balansgång, som kanske inte alltid är så enkel.
    Och så förstås de gränser som verkligheten sätter upp, även då för välviljan.

    En sektor i samhället borde ge vägledning i en öppet stöpande och blötande av dessa frågor, men om inte vågar lämna klara besked i de svåra etiska frågorna rörande asylsökare och illegala invandrare är Svenska Kyrkan och andra kristna samfund. Det är också frustrerande.

    En gammal idé som jag tidigare förfäktat är ett slags officiell sanningskommission, som inhämtar vittnesmål och samlar inte fakta och sedan väger samman allt i en slutrapport, som sedan får ligga till grund för en ny asyl- och invandringspolitik.

    Kanske enda sättet i dagens läge att avdramatisera frågorna runt invandringen.

    SvaraRadera
  4. Jag svarar gärna, även om det alltid riskerar att bli svårt att hinna med (so far 235 kommentarer på artikeln på dn.se).

    Hursomhelst så delar jag, som framgår av artikeln, inte din bild av hur invandringspolitiken borde föras. Men två viktiga saker tror jag vi är överens om:

    1. Den nuvarande politiken fungerar väldigt dåligt, oavsett ur vems perspektiv man ser det (inte minst ur invandrarnas perspektiv).

    2. Det finns en slags rädsla för att öht diskutera frågor som berör invandring som skapar destruktiva låsningar i debatten. Frågor som är helt legitima att ställa på alla andra politikområden (hur effektiv är den förda politiken, är målen rimliga, vilka resultat når vi jämfört med andra länder etc) är omöjliga att ställa på detta område utan att stämplas som rasist.

    Det främsta skälet till att jag skrivit boken är att jag tror just detta tabu är utomordentligt skadligt. Det kommer i längden sannolikt att stärka SD, vilken jag alltså beklagar.

    Jag förstår att resonemanget om frustrerade väljare, syndabockar etc kan låta nedsättande för den som tillhör SD:s sympatisörer.

    Men syftet med boken/artikeln är inte att nedvärdera någon, utan tvärtom att få till stånd en diskussion om SD:s sympatisörer utifrån samma måttstock som gäller för andra väljare.

    Det tror jag är en förutsättning på en vettig diskussion.

    Markus

    SvaraRadera
  5. Hej igen Varg i Veum,
    din blogg är en av de som jag ofta tittar in på.
    Du skriver väldigt ostereotypt och självständigt.

    Jag tror du är representativ för den "tänkande" invandringskritikern (som i motsats till den instinktive, om denne nu alls existerar).

    Internationellt är du i gott sällskap, t ex David Goodheart på brittiska Prospect. I Sverige lyser emellertid dennes sort med sin frånvaro.
    Vilket ger debatten en ledsam slagsida.

    Kanske en förklaring är att invandring och rasism för och emot blivit så hårt sammankopplade med påföljd att ju mer invandring du vill ha, desto mer antirasistisk ses du som.

    Sedan må den inställningen vara omogen och uttryck mer för självhävdelse genom visad godhet (à la Bibelns fariséer) än sann empati.

    SvaraRadera
  6. I all hast till Markus,

    din approach är som sagt ovanlig och sympatisk, för att inte säga empatisk.

    En bra början till att lösa upp den knut som
    försvårar diskussionen.

    SvaraRadera
  7. Om det istället för dom sista 10 årens asylinvandrare skulle kommit hit fattiga outbildade Kineser, Thailändare, Filippinare etc skulle dom förmodligen ändå ha mycket högre sysselsättningsgrad och SD mycket mindre stöd.
    Problemet är inte inte att det kommer invandrare hit eller att svenska folket skulle vara rasister för det är dom inte.
    Problemet är att det kommit hit fel folk som under falska förespeglingar fått uppehållstillstånd.
    Att Tex Somalier har nära nog 100 % arbetslöshet är det inte underligt??


    Alika

    SvaraRadera
  8. M. Uvell säger i sin replik ovan: Men syftet med boken/artikeln är inte att nedvärdera någon, utan tvärtom att få till stånd en diskussion om SD:s sympatisörer utifrån samma måttstock som gäller för andra väljare.

    Men, i den illa skrivna (och ännu sämre analys han gör) artikeln i DN säger han: Kanske är det för sent att förhindra att de kommer in i riksdagen 2010, kanske inte. Men den utmaning partiet utgör försvinner hur som helst inte på valdagen. Den här folkhemspopulismen måste bekämpas, alldeles oavsett om dess främsta företrädare klarar fyraprocentsspärren den här gången eller inte.

    Är inte det att just nedvärdera någon så har Uvell inte förstått ordet "nedvärderas" etymologi. Vad han explicit säger är ju att de som röstar på Sverigedemokraterna inte vet vad de gör och därför måste omprogrammeras!

    SvaraRadera
  9. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  10. Uvell skriver: "Det gäller till exempel tanken att politikens mål är att vi alla ska bli så lika som möjligt, att skillnader alltid är av ondo. Och att Sverige är ett unikt land, rentav det enda land som erbjuder sina medborgare fungerande välfärd. Samt inte minst tanken att politikerna kan, och borde, skydda svenska folket från de förändringar som följer med globaliseringen."

    Står det mellan raderna att vi skall acceptera
    olika rättigheter och skyldigheter för olika grupper i religionsfrihetens namn, eftersom det är en oundviklig följd av massinvandringen från andra kontinenter?

    För massinvandringen i sig är inte en oundviklig följd av "globaliseringen" utan av att vi inte är Finland!

    Beträffande globaliseringen, som ju har så många ansikten (påstås det), så har vi tagit del av globaliseringens välsignelser hur länge som helst, ja, ända sedan Columbus upptäckte Amerika.

    Det brittiska imperiet var för övrigt ett exempel på 1800-talets globaliserade värld.

    Det nya är billiga flygresor och satellit-tv samt internet.

    Att begränsa invandringen sker redan, om än ytterst halvhjärtat. Vill Uvell ha helt fri invandring utan att först slopa välfärdsstaten?

    Låt mig erinra om Tobias Billströms erkännande i Realtid.se, att moderaternas invandringsentusiasm aldrig motiverats av samhällsekonomiska överväganden utan av ideologiska sådana samt "lyhördhet" för näringslivets önskemål.

    Det är svårt tro med tanke på alla argument om
    låga födelsetal och växande skaror pensionärer.
    Då talas det varmt för samhällsekonomiska skäl.
    Lustigt inte sant? Nöden är som bekant uppfinningarnas moder.

    -------------

    Meningen med en invandringspolitik är att göra avvägningar mellan samhällskroppen förmåga att assimilera nya celler/medborgare och dess oförmåga att göra det.

    Debattören och DN-journalisten Maceij Zaremba anser att man inte får göra sådana avvägningar ifråga om asylrätten utan att man skall hålla sig till de internationella avtal vårt land förbundit sig att följa.

    Fint. Men det är såvitt jag vet samma avtal som Finland och Danmark och Holland etcetera följer.

    Om nu Finland, som ett exempel, tillämpar samma regler som vi förbundit oss att tillämpa, varför avvisar Finland så många fler asylsökande?
    För att man skaffade sig rätten att göra det genom de modiga självständighetskrigen mot ryssen?

    Varför hör man aldrig Finland brännmärkas som främlingsfientligt i svensk debatt? Varför bara Danmark, som om jag inte är felunderrättad tagit emot betydligt fler asylsökande än Finland?

    SvaraRadera
  11. Tack till Akila och Eriksson för kommentarer.

    SvaraRadera
  12. Herr Eriksson: Du måste ha väldigt ömma tår om du menar att den kritik jag riktar mot SD:s politik och de attityder som ligger bakom denna automatiskt blir "nedvärderande".

    Som jag ser det är det tvärtom en saklig diskussion, dessutom fri från de övertoner om "rasism" och annat som brukar finnas i diskussionen om SD.

    Det står dig naturligtvis fritt att vara hur känslig som helst, men det vore mer meningsfullt om du argumenterade i sak istället för att skriva om hur sårad du blir av att jag inte håller med dig.

    Markus

    SvaraRadera
  13. Ikonoklast:

    De frågor du ställer tror jag är de viktigaste i sammanhanget, och de jag framförallt försöker behandla i min bok: hur förhåller sig invandringen till den svenska välfärdsmodellen?

    Som du anar: Jag tror inte att det i längden är hållbart att BÅDE ha en omfattande invandring och en välfärdsstat av dagens modell. Det innebär inte att välfärdsstaten måste "slopas", men jag tror att ett samhälle där det är så gynnsamt för invånarna (invandrade eller andra) att leva på skattebetalarnas bekostnad i längden får svårt att klara en omfattande invandring. Konflikten om begränsade resurser blir för stor, vilket föder reaktioner som SD.

    Detta har egentligen inget med invandringen i sig att göra, utan handlar om den grundläggande frågan om balansen mellan försörjande och försörjda. Det är också ur detta perspektiv som den svenska invandringspolitiken framförallt har misslyckats, vilket sysselsättningsgraden i många invandrargrupper visar.

    Min slutsats av detta är att den svenska välfärdspolitiken behöver förändras, medan SD:s (och din?) slutsats är den omvända: att invandringen måste begränsas för att rädda dagens välfärdsmodell. Där skiljer vi oss tydligt åt.

    Vad gäller "mångkulturalismen" och religionsfriheten måste jag säga att detta egentligen inte behandlas särskilt mycket i min bok (jag har fokuserat på de ekonomiska, arbetsmarknadspolitiska etc perspektiven).

    Men min personliga uppfattning är att religionsfriheten allt för ofta i debatten används som ett slags svepskäl för att acceptera företeelser som annars inte skulle accepteras. (Debatten kring Lars Wilks är väl det mest aktuella exemplet.) Det tror jag är en farlig hållning.

    Jag tror också (vilket jag däremot skriver en hel del om i boken) att det behöver finnas en slags symmetri mellan hur ett samhälle ser på etniska skillnader och hur man ser på skillnader i ekonomiska, sociala etc förhållanden.

    Inte längden är det inte hållbart att så systematiskt som i Sverige motarbeta t ex ekonomiska skillnader medan etniskt betingade skillnader i livsstil beskrivs som självklara. En sådan politik tappar i legitimitet hos medborgarna.

    Blev långt detta, men det är intressanta frågor.

    SvaraRadera
  14. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  15. Uppenbarligen tvingas jag läsa din bok, kanske rentav köpa den.

    Beträffande balansen mellan den offentliga sektorns storlek och hur pass mycket invandring den klarar, ja, givetvis är det en avgörande fråga.

    Ju större invandring, desto mindre offentlig sektor.

    Men som den brittiske författaren David Godeheart/Goodheart skrev i Prospect/Guardian, så
    innebär massinvandring från främmande kulturer även att den identifikation och empati med arbetslösa och sjuka, som är välfärdsstatens emotionella och etiska fundament, raseras.

    Det är omöjligt för en genomsnittsbritt eller genomsnittssvensk att känna empati för en person som anser att döttrarna bör ha mindre del av ett arv än sönerna, som anser att grisar är så smutsiga djur att man inte ens kan läsa Nalle Puh för barnen, etc.

    Empatin och välfärdsstaten bygger på tanken "det kunde varit jag". Men den tanken uteblir gentemot invandrare som praktiserar värderingar som upplevs som inhumana och kvinnofientliga.

    Så det är lättare för personer som vill slopa välfärdsstaten att försvara en hög invandring.

    Emellertid måste nu frågan ställas: hur mycket
    av välfärdsstaten anser du måste bort?

    Kan vi alls ha någon skattefinansierad sjukvård med en växande grupp mestadels bidragsberoende?

    Måste vi inte kunna kräva även av arbetskraftsinvandrare att de kan vara självförsörjande och självintegrerande från dag ett?

    Ovanpå detta måste så frågan ställas vad vi skall med legioner av arbetskraftsinvandrare till, när vi har en öppen arbetslöshet på flera hundra tusen och med den dolda inräknad över en miljon?

    Skall de nu arbetslösa alltid försörjas eller vad?

    Eller skall vi hysa en slags barnatro på dynamiska effekter av ytterligare lågutbildad arbetskraft?

    Så långt kommen vill jag knyta an till vad Alika skrev:
    skillnanden mellan asiaters sysselsättningsgrad och självförsörjning och somaliers visar att invandrarnas ursprung har betydelse för
    hur pass stor invandring man kan ha.

    För att inte såra somalier som eventuellt läser detta, så gissar jag att orsaken till skillnaden med asister mest handlar om kultur samt religion.

    Å andra sidan finns Malaysia (stavning?) och Filippinerna (stavning?), som sagt, som också har många muslimer.

    Ju mer man bryter ned "invandringsfrågan" i dess beståndsdelar, desto fler blir det och desto svårare att överskåda deras inbördes relation blir det.

    Jag skulle kunna sväva ut ännu mer och har faktiskt lust att göra det, men som vanlig aktiv samhällsmedborgare, så har jag inte obegränsad tid att sitta framför datorn och skriva.

    Hoppas kunna återkomma ikväll. Då har jag antagligen inmundigat lite viiin, varför jag mina manér kanske kommer att vara lite mindre sofistikerade än nu. (Men det deletar jag i så fall i morgon :-))

    På återhörande,

    Ikonoklast

    SvaraRadera
  16. P.S. En snabbis innan jag drar i väg: ökad invandring kan även leda till större offentlig sektor samt naturligtvis ökat skattetryck, fast mindre delar av den offentliga kakan för alla. Faktiskt stött på enstaka nyliberaler som i sitt samhällshat och sin misantropi (mot de egna landsmännen) vill använda massinvandringen för att omöjligagöra offentligt finansierad välfärd i alla former och skapa en nattväktarstat.

    Det var allt för nu.

    SvaraRadera
  17. Ikonoklast:

    Hinner inte fördjupa mig så mycket i detta just nu, men jag tror inte detta med förändringarna av välfärdsstaten behöver dramatiseras så mycket som du gör.

    Jag har också mött den nyliberala argumentation du refererar till (att kraftigt ökad invandring skulle få välfärdssystemen att kollapsa och därmed "framkalla" en nattväktarstat), men uppfattar det inte som särskilt seriöst. Samhällsförändringar går ju inte riktigt till på det sättet.

    Som jag ser det handlar det om ett enkelt men viktigt perspektivskifte: betydligt större vikt behöver läggas vid människors (invandrares såväl som inföddas) egen försörjningsförmåga, i gengäld behöver det göras betydligt mindre gynnsamt att leva på bidrag. Mer krav, mindre omhädnertagande. Oavsett etnisk bakgrund.

    Du återkommer ofta till Somalier och jag antar att det beror på att arbetslösheten i den gruppen är så stor. Samtidigt är ju just den somaliska gruppen ett känt exempel på hur integration av en och samma etniska/kulturella grupp kan fungera väldigt olika bra beroende på vilka politiska incitament.

    Se t ex: http://www.svensktnaringsliv.se/reformbanken/minneapolis-mastare-pa-integration_48803.html

    Det behöver inte vara så vansinnigt dramatiskt (inte "hur mycket av välfärdsstaten måste bort?" som du skriver), utan med tydligare incitament som befrämjar arbete och motverkar bidragsförsörjning kan spiralen fås att snurra åt rätt håll igen.

    Det finns ingen quick fix, utan handlar om ett vägval. Effekterna får man sedan, som så ofta, vänta på.

    Det kanske vitigaste vägvalet tror jag - som jag utvecklar närmare i boken - är att göra upp med den mytiska föreställningen att det finns en trygghet i folkhemmet som gör svenska folket oberoende av globaliseringens effekter.

    Här finns finns många aktörer som försöker lura i svenska folket att ett sådant lä undan "stormen" i den globala ekonomin (för att tala med Schumpeter) är möjligt.

    Att denna diskussion saknas tycker jag är den största tragedin av alla i sammanhanget. Den kollektiva blockering som präglar allt som har med invandringspolitik att göra förhindrar en konstruktuv lösning.

    SvaraRadera
  18. Hej, det är fredag som bekant, klockan på datorn visar 17:04 just nu i skrivande stund. Jag har konsumerat ca 3 cl single malt, ca 10 cl rödtjut och har just börjat smutta på en folköl.

    När jag (helt nykter) var ute och körde bil söder om Sthlm (det är mycket vackrare där än mer statusbemängda norr om stan!) så idisslade min lilla hjärna vad vi här diskuterar. De briljanta argumenten bildade nästan kö. Skrev ned stödord på post-it-lappar.

    Låt mig presentera resultatet:

    Eftersom de flesta människor inte ser det ekonomiska systemet, som de förespråkar som ett självändamål utan som ett medel för att förverkliga deras vision av det goda samhället/det optimalt minst odrägliga, så måste även en nyliberal/marknadsliberal (kärt barn har många namn!) välja mellan olika resultat av olika politiska kurser!

    För en klassisk liberal/vanlig förbaskad individualist (som jag) så är frågan, vad är viktigast: att slaviskt följa dogmen om öppna gränser eller att slå vakt om yttrandefriheten samt likheten inför lagen/individuella medborgerliga rättigheter och skyldigheter som i motsats till kollektiva dito= “mångfald”.

    Om nu dogmen om öppna gränser inte går att förena IRL med yttrandefrihet (som vi känner det) och “blind”, individualistisk likhet inför lagen, ja, då måste väl rimligen dogmen om de öppna gränserna offras på den tråkiga Verklighetens altare?

    Och så till ditt svar.

    Läst det - faktiskt, men det måste som bekant smältas och tas upp i tankeapparaten, så om allt är som vanligt, kommer jag säkert att kommentera det i morgon och i övermorgon osv.

    Dock vill jag uttrycka en lätt förvåning och glädje över att ha funnit en interlokutör i dig i detta svåra ämne. (Som tonåring studerade jag
    på biblan ett band om två böcker med titeln "100 00o främmande ord".)

    Som sagt, jag har intagit din kommentar, nu skall mitt medvetande bryta ned det och ta till sig alla dess nyttigheter.

    Mvh

    Ikonoklast

    SvaraRadera
  19. Bäste Markus!
    Mina tår är troligen inte ömmare än andras; snarare är det mitt analytiska sinne som har problem med dina inkonsekventa s.k.k analyser. Di må möjligen få en guldstjärna för att du inte i din artikel inte använder orden "rasist" eller "främlingsfientlig", men i sak består ditt grundläggande problem: Du vägrar erkänna SD-sympatisörer som fritt och självständigt tänkande individer som gjort ett politiskt ställningstagande utifrån sina personliga erfarenheter, trots såväl verbala som fysiska påhopp från det etablissemang som du representerar. (Att jag sedan har mycket svårt att se varför Svenskt Näringsliv ger sig in i denna debatt är en annan sak, men jag förutsätter att du hade dina chefers tillåtelse att skriva din artikel) Nåväl, jag välkomnar en saklighet diskussion där SD:s åsikter behandlas och respekteras på samma sätt som andra politiska partier. Man hör t.ex. sällan någon gång på gång dra upp Stalins massmord så fort Vänsterpartiets politik debatteras. Jag beundrar därför de Sverigedemokratiska politiker (även om jag inte delar deras åsikter) just för att de vågar stå upp för vad de tror på, med risk föra att bli stämplade som idioter, rasister eller antidemokrater. När debattläget har nått en nivå där alla kan deltaga på samma nivå - ja, först då kan en konstruktiv debatt föras. Din artikel är däremot kontraproduktiv såtillvida att du kläder din SD-kritik i en slags pesudo-samhällsvetenskaplig kontext; din aversion gentemot Sverigedemokraterna är alltför uppenbar för att du ska tas som objektivt inlägg i diskursen!

    SvaraRadera
  20. Herr Eriksson:

    Jag har aldrig utgett mig för att vara strikt "samhällsvetenskaplig" och "objektiv" i denna fråga. (Jag tror det i praktiken är omöjligt att vara det i samhällsfrågor öht, men det är en annan diskussion.)

    Jag ogillar den politik SD representerar, det är inget tvivel om den saken. MEN - och detta är syftet med min artikel (och bok) - jag tycker det är oerhört viktigt att precis som du skriver bemöta SD-väljarnas åsikter på samma sätt som man bemöter andra väljares åsikter.

    Möjligen är denna ambition tydligare i boken än i artikeln, men det råder ingen tvekan om att jag försöker bidra till att bryta det destruktiva debattläge som råder vad gäller SD. Sen är det en lång väg kvar, men även en lång resa etc...

    SvaraRadera
  21. Markus,

    är det Sverigedemokraternas invandringspolitik/-kritik samt kritik av dubbelmoral rörande olika etniska grupper plus mörkandet i gammelmedierna som du ogillar eller partiet som sådant, dvs. dess i dina ögon "kollektivism"?

    Jag har länge retat mig på personer som låtsas vara libertarianer, syftande inte på dig, utan Herr Fjellner under hans ordförandeskap i MUF, då MUF gick ut och försvarade EBO, som ju är en kollektivistisk företeelse.

    I det fallet gick MUF emot en libertariansk filosofi, emedan man vid andra tillfällen stöder sig på en sådan, t ex i invandringsfrågan.

    Så MUF var berett att kompromissa i fråga om EBO, för en "god saks skull".

    Att kompromissa för att rädda vårt samhälle från social, kulturell och ekonomisk kollaps via
    en om så bara tillfällig åtstramning av invandringen tycks MUF inte villigt till.

    SvaraRadera
  22. Ikonoklast:

    Jag har många skäl att ogilla den politik SD representerar (*partiet* som sådant intresserar jag mig inte så mycket för, det ägnas redan allt för mycket energi åt partiet och allt för lite åt att diskutera politiken).

    Ett skäl är det protektionistiska perspektivet, idén att välståndet kan öka genom att arbetskraftsinvandringen stoppas, staten vidtar protektionistiska åtgärder, arbetsmarknaden regleras ännu mer och delar av näringslivet förstatligas.

    Detta är en helt vansinnig politik, och kommer att leda till ett fattigare och svagare Sverige.

    Ett annat är den ohämmade populismen. SD är i praktiken för alla de skattesänkningar alliansen har gjort OCH för alla de utgiftsökningar oppositionen föreslår. Att säga att detta är möjligt är lögn, alldeles oavsett hur stor/liten invandring vi har.

    Sverige behöver inte fler politiker som ljuger för väljarna utan fler politiker som säger som det är.

    För att nämna bara två exempel.

    Vad gäller kollektivismen: tja, SD är ett kollektivistiskt parti bland andra så det i sig upprör mig inte så mycket. Det gör däremot punkterna ovan. Exempelvis.

    SvaraRadera

Kommentarer med innehåll som strider mot god netikett samt svensk- och EU-lag kommer inte att publiceras.

Likaledes ber jag om överseende med dröjsmål att publicera på grund av tidsbrist.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.