Solidaritet kräver omtanke om alla (även svenskar)

Att vara kristen är att vara en god samhällsmedborgare. Ibland är att vara en god samhällsmedborgare, att vara i opposition mot den sittande regeringen. Och ibland även att bryta mot lagen, om lagen är i strid med att vara en god samhällsmedborgare.

De klassiska exemplen på detta är den underjordiska oppositionen mot Naziregimen i Tyskland, mot naziockupanterna i Frankrike, Danmark etcetera, och mot Sovjetväldet.



Vi kan därför i en framtid åter tvingas att agera med motståndsrörelserna i Nazityskland och Sovjetimperiet som förebild. Men kommer vi? Är vi inte för bekväma och bortklemade? Skulle vi ens orka eller våga ta till gatorna som Martin Luther King och andra medborgarrörelser med tanke på konsekvenserna?

Att vara kristen kan vara att våga dra en gräns. Ge kejsaren vad kejsaren tillhör och Gud vad Gud tillhör. Solidariteten med fattiga måste ha en politisk gräns om man skall göra åtskillnad mellan kejsaren och Gud. Annars kan man lätt bli en dålig samhällsmedborgare.

En kristen kan vilja leva i frivillig egendomsgemenskap, men han eller hon kan inte stödja en av sin regering påtvingad egendomsgemenskap utan måste följa budet att inte hysa begär till sin nästas egendom genom att resolut avvisa socialismen.

På samma sätt ingår i en god medborgares plikt att vara patriot, dvs. stödja sina landsmän och landsmaninnor och barnen mot angrepp från andra nationer. Därmed även stödja tanken på nationell självständighet åt alla nationer, inklusive den egna. Endast genom nationalstaten är en sann demokrati möjlig. Övernationella regeringar leder till en uttunning av det nationella, dvs. folkliga, inflytandet.

För en sann kristen handlar det om sans och balans i fråga om solidaritet. Man skall vara solidarisk med världens fattiga, men även med sina landsmän. Det ena utesluter inte det andra.

Det utesluter emellertid öppna gränser och en gränslös välvilja mot alla som söker asyl, av den enkla anledningen att många gör det, eftersom de inte får invandra som arbetskraft. Att de inte bör få det beror i sin tur på att det skulle skapa för stor ekonomisk oreda, till men för alla som bor i vårt land, svenskar som invandrare.

Konkurrensen om de alltför få jobben skulle öka och fler skulle hamna i arbetslöshet och därmed ekonomiskt beroende gentemot staten. Detta i sin tur skulle destabilisera många familjer och leda till skilsmässor, som är så skadliga för barn. Och de statliga, gemensamma, skattefinansierade utgifterna för att försörja alla som saknar jobb eller inte kan försörja sig helt på ett, skulle leda till en ekonomisk kris.

Att som kristen stödja en reglerad invandring är därför inte mer okristet än att vilja skydda nationalparker mot för mycket turism eller minska bilismen i städerna, även om exemplen kan tyckas stötande.

Som sagt - ge kejsaren vad kejsaren tillhör och Gud vad Gud tillhör, vilket betyder -för mig - att acceptera de begränsningar som denna värld påtvingar oss. I denna värld av smärta där vi inte kan utrota sjukdomar och där vi aldrig kommer att kunna undfly sorgen. Bara be Gud att skona oss så länge som möjligt!

Post scriptum:

För de som tycker att vi lever i en väl fungerande demokrati:

1) Varför är folk rädda för att förlora jobbet och sitt anseende om de säger sig rösta på Sverigedemokraterna? Ja, det räcker med att de på jobbet säger sig vilja minska invandringen, så tror jag att risken för problem med att behålla anställning alternativt göra karriär är akut.

Det är alltså lågt i tak. Ett konkret exempel är Richard Jomshof,
hyfsat framgångsrik syntrockare och ledande Sd-politiker, som trots behörighet som lärare och popularitet bland elever inte fått utöva sitt yrke på flera år.

Ett annat exempel är hur moderate riksdagsmannen Sten Andersson, petades från Malmö-listan för sin kritik av den kostsamma och tabubelagda invandringspolitiken.

2) Varför är folk rädda för att bli misshandlade och knivöverfallna av AFA när de representerar i Sverigedemokraterna i demokratiska församlingar? Och varför har regering och riksdag hittills inte med ett ord beklagat dessa ständiga överfall?

3) Varför har Dansk Folkeparti och företrädare för både Piratpartiet och Feministiskt Initiativt krävt att EU skall skicka valobservatörer till höstens val?

Jo, för att valfusket är utbrett. Det finns till och med filmat hur valsedlar kastas för Piratpartiet.

Naturligtvis förekommer samma sak även för Sverigedemokraterna, som haft problem med att få sina broschyrer utdelade av brevbärare.

Dessa tre punkter visar, att Sverige inte lever upp till normerna för en välfungerande, modern demokrati.