Min musiksmak liksom mina humoristiska preferenser bygger inte på ideologiska överväganden, utan när det kommer till dessa ämnen släpper jag politiken. Jag kan skratta åt sådant som till och med kan vara riktat mot mig och mina politiska åsiktsfränder.
Därför tyckte jag denna drift med den officiella förklaringen (förklaringarna?) till hur husen kunde kollapsa så snabbt och rakt efter 11 september var rolig, när en arbetskamrat med fallenhet för konspirationsteorier visade mig den. Å andra sidan är jag inte i stånd att kunna bedöma vem som har rätt, The Truthers eller Illuminati (;-), bortsett då från att när jag såg
Loose change tyckte att det såg ut som "kontrollerade demolitioner".
Men, som sagt, jag älskar god satir och anarkistisk humor även om den indirekt “slår mot min världsbild”, så var så goda:
Magnus Orerar som kallar det parti han tänker rösta på, Sverigedemokraterna, för “halvnazistiskt” och mig för “sorglig SD-stolle”, skulle förmodligen i Robert Gustavssons nazistgranne känna igen mig eller allas vår Jimmie Åkesson, men det bjuder jag på.
Och sist men inte minst min idol alla kategorier, mannen som gav DAMP ett ansikte, Örjan Lax:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarer med innehåll som strider mot god netikett samt svensk- och EU-lag kommer inte att publiceras.
Likaledes ber jag om överseende med dröjsmål att publicera på grund av tidsbrist.
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.