Mångkulturalismen oförenlig med likhet inför lagen

Under 80- och tidiga 90-talet inspirerades jag av feminismen. Hela samhället var, enligt feminismen, mansdominerat och som man var det bara att kapitulera inför detta faktum och börja motverka könsdiskriminering. För självfallet ville man inte medverka till att någon förtrycktes på grund av sitt kön - oavsett om det var en man eller en kvinna.

Så det var bara att se till att ingen särbehandlades negativt eller positivt på grund av sitt kön. Könsneutral behandling blev min ledstjärna och allt som var motsatsen, oavsett om det drabbade män eller kvinnor, var orättfärdigt.

Ganska snart upptäckte jag tystnaden när massmedierna, dvs. dagstidningar, reklam, filmer etcetera, hade rubriker om män eller visade attityder till män som aldrig hade godtagits om man bytte ut ordet man mot kvinna, han mot hon, honom mot henne.

Inte ens de mest skarpsynta feminister reagerade på det. Kunde det vara så, att sexism mot män var okej, men inte mot kvinnor - trots påståenden om motsatsen? Var feministerna och de politiskt korrekta politikerna och journalisterna och programledarna i tv dubbelmoralister? Ja.

Jag beslutade mig för att ha total icke-diskriminering som ideologisk och moralisk ledstjärna.

Inte bara ifråga om kön utan även ifråga om etnicitet och hudfärg och sexuell läggning.

Ganska snart upptäckte jag att denna princip, som i praktiken alla bekände sig till, inte heller tillämpades. Den positiva särbehandling som kvinnor utsattes för inför den oskrivna lagen och även inför den skrivna, tilllämpades också i fråga om etniska minoriteter.

I Sverige inte i lag, men väl i USA, mitt idolland. Jag läste 1995 i tidskriften Rolling Stone om hur det kunde gå till. Två ensamstående småbarnsmammor, en vit och en afro-amerikan, ansökte om plats på ett universitet i Texas. Den vita småbarnsmamman hade högre genomsnittsbetyg, men det var den svarta mamman som fick platsen, eftersom man ville bidra till att fler svarta fick en akademisk utbildning.

Färgblind behandling hade alltså förbytts i sin motsats. Nu var det vita som diskriminerades som grupp, på grund av sin hudfärg. I extrema fall kunde det leda till att barn i blandäktenskap behandlades olika. Den som såg vit ut behandlades som vit, ingen positiv särbehandling då inte, emedan syskonet som var mulatt behandlades som färgad. Detta allså i USA, men det kunde säkert sprida sig till Sverige, eftersom denna särbehandling möttes med stor förståelse bland många svensk samhällsdebattörer.

I Sverige körde man med kampanjer om "noll rasism" och om "alla människors lika värde". Mer precis var man inte, av förståeliga skäl.

Vad betyder "alla människors lika värde"? Rimligen att man inte skall behandla människor olika utifrån medfödda egenskaper såsom kön, ras, etnicitet och sexuell läggning. Ändå teg man om positiv särbehandling av etniska minoriteter och kvinnor.

Detta hyckleri måste vara förvirrande för det uppväxande släktet. Överordnade principer som man gör ständiga avsteg ifrån. Det är intressant att Centrum för Rättvisa, som kritiserat fall då svenskfödda elever diskriminerats till förmån för utländska, och nyligen agerat i ett fall då män utsatts för positiv särbehandling för att uppnå bättre könsbalans på en Lantbrukshögskola, inte har orkat eller vågat kritisera det mest flagranta exemplet av alla: de olika kraven på manliga och kvinnliga polisaspiranter.

Försvararna av denna diskriminering hävdar snusförnuftigt att värdet av kvinnliga poliser väger tyngre än rättvis behandling av män. Men varför i så fall inte sänka kraven både för manliga och kvinnliga aspiranter? Eftersom kraven varierar, så måste de för kvinnor vara de som är nödvändiga för att bli en bra polis. Eller har man tänkt sig att kvinnor och män skall jobba ihop, och mannen kunna "ta smällarna", om det hettar till?

I slutet av 90-talet insåg jag att om vi någonsin skulle kunna nå fram till ett helt jämställt samhälle med blind likhet inför lagen utan positiv särbehandling eller kulturella eller religiösa undantag, så kunde inte den pågående massinvandringen av muslimer fortsätta.

Det skulle framtvinga undantag från principen om samma rättigheter och skyldigheter för alla medborgare. Vilket också försvaras ivrigt av en bred allians av kristna broderskapare, judar, muslimer, folkpartister, kristdemokrater och socialdemokrater.

Ett liberalt samhälle där individen står i centrum förutsätter likhet inför lagen. Ett mångetniskt och mångkulturellt samt mångreligiöst samhälle leder automatiskt till att rättigheter och skyldigheter blir olika för medborgarna beroende på deras etniska och kulturella samt religiösa tillhörighet. Precis som det var i det habsburgska imperiet, vilket är vår elits och EU:s mål att återupprätta.

Mot denna illiberala och anti-individualistiska förebild protesterar jag.