Det finns två områden på vilka tidningsläsande och tv-tittande blir en plåga:
jämställdhetsdebatten och invandringsfrågan.
Speciellt det förstnämnda, för könsrollerna och de olika normerna för manligt och kvinnligt blir så tydliga, när man läser med "genusglasögon" (könsneutrala dito).
Det är som om de som reagerar på att kvinnor inte får bada topless i kommunala simhallar och inte är representerade i bolagsstyrelser i önsklig omfattning, inte ser sin egen acceptans av olika könsroller i många andra sammanhang. Istället uppvisar de en schizofren blandning av könsrollskonservatism och millimeterrättevisetänkande.
Tag det här med sexköpare. Varför ordas bara om manliga sådana? Varför låtsas man som om det inte fanns kvinnor som köper sex? Eller för den delen homosexuella?
Ponera att en kvinna i karriären, för de kvinnliga sexköparna verkar överrepresenterade där, får hemskickat ett brev om att hon köpt sex, som maken kan läsa? Vore det okej, enligt alla tillskyndare av Beatrice Ask förslag i frågan?
Eller som Tolgfors frågade angående kvinnlig värnplikt. Vill Mona Sahlin att kvinnliga värnpliktsvägrare precis som manliga sådana skall straffas med fängelse?
Och varför reagerar folk i allmänhet med ett skrockande när en kvinna slår eller försöker slå en man? Tag Elin Woods, som väl jagade sin Tiger med en golfklubba! Varför ingen reflektion om hur det hade varit om hon varit otrogen och han jagat henne med en golfklubba?
Eller ta Sara Stridsberg, hyllad författare och Valerie Solanas-beundrare. Hon beundrar en kvinna som försökte mörda en man (Andy Warhol) och som grundade Sällskapet för att skära upp män (SCUM=Society for Cutting Up Men).
I ett DN-reportage i samband med Nordiska Rådets pris 2007 för hennes Solanas-roman , står att hon ammar sin son när hon får beskedet om utmärkelsen.
Tänk om hon varit en man som beundrade en man som förespråkade att man skulle skära upp kvinnor. Hade hennes. . . jag menar hans lämplighet som förälder ifrågasatts? Jo, men Saras lämplighet torde ingen ifrågasätta.
Eller ta Expressens utfyllnadsartikel om en engelsk kvinna som anlitas av kvinnor som vill testa sin mans trohet genom att hon får i uppdrag att försöka locka dem till sex med henne!
Hon gör det inte för sexet påstår hon utan för att hjälpa kvinnor och barn.
Men om hon varit en man som anlitades för att locka gifta kvinnor till otrohet, hade det lett till samma axelryckning? Hade man ansett att kvinnornas barn och man blev hjälpta av att få veta att mamma varit otrogen?
Eller varför talas aldrig om "taskig manssyn"?
Varför aldrig om "svek mot män"?
Varför uppmärksammas inte barnmisshandel lika mycket som kvinnomisshandel?
Varför hålls inga tv-galor mot prostatacancer?
Varför har man lägre krav på kvinnlig styrka när det gäller antagning till Polishögskolan? Är inte kraven satta med hänsyn till polisens arbetsuppgifter? Tydligen inte, eftersom man ställer lägre krav på kvinnliga polisaspiranter. Varför i så fall inte sänka kraven även för män till samma nivå som för kvinnor? Vore inte det mer jämställt?
Extraläsning:
http://web.comhem.se/~u85332440/personindex/Personindex%20feminist.htm
http://ingrid-carlqvist.blogspot.com/2009/06/jamstallda-brost.html
http://genusnytt.wordpress.com/2009/03/28/konskrig-nu-aven-pa-dansgolvet/
lördag 27 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Och därtill, min egen lilla favorit. "I Irak idag dödades 63 personer i ett bombattentat, varav 39 kvinnor och barn". Det viktiga är alltså inte om det var civila eller militärer som dog, utan att det fanns stackars tjejer som råkade hamna ivägen för bomben. Män däremot, får skylla sig själva om de hamnar ivägen för en bomb, de har ju för guds skull en snopp!
SvaraRadera