Det finns all anledning att fundera över Sverigedemokraternas tillbakagång i opinionsundersökningarna.
Naturligtvis med ett kritiskt öga på partiets eget agerande.
Klyftan mellan den konstant negativa halvan av tillfrågade i SOM:s gallups om flyktingar, den överväldigande majoriteten negativa svar från moderata väljare, och Sverigedemokraternas relativt sett låga siffror i opinionsundersökningarna, får en att undra vad som kan avskräcka från att rösta på Sverigedemokraterna när inget bättre alternativ existerar. (Jag önskar det gjorde det, men har sedan länge resignerat på den punkten.)
Det finns inte ett svar utan två:
1) Partiet uppfattas av invandringskritiska i min omgivning som ett enfrågeparti fyllt med knäppskallar.
Några bevis ges aldrig, men jag tror att båtresa i Österled och minnen av stolpskotten i Ny Demokrati spökar. (Nota bene, stolpskotten är Ian Wachtmeisters egna ord och avser inte honom själv, Bert Karlsson eller Harriet Colliander eller ens John Bouvin, vars förflugna ord förstorades upp för att skada partiet.)
2) Detta är nog trots allt den viktigaste förklaringen: bristande insikt om hur extremt allvarligt läget är. Och med läget avses den pågående islamiseringen plus demonteringen av yttrandefrihet och demokrati i hela västvärlden. Väst har vacklat vid avgrundens rand tidigare, men alltid rest sig och kommit igen, men nu verkar det osannolikare än någonsin. (Kina och Indiens tid är inne, och gud bevare oss!)
Man kan naturligtvis beskylla mig för politisk hypokondri, men jag ägnar åtskillig tid varje dag, och har gjort det de senaste tio åren, åt just invandringsproblematiken, inte bara i Sverige utan i Europa i övrigt, Nordamerika och Australien.
Parallellerna mellan kontinenterna och deras problem är slående, även om det i USA mestadels är den illegala invandringen från Latinamerika snarare än asylinvandringen från muslimska länder som är i fokus.
När jag följer rapporteringen och debatten i svenska massmedier, så inser jag att det medvetet och samordnat pågår en mörkläggningskampanj, men att den inte är helt omöjlig att genomskåda om man som medborgare bara vill avsätta mer tid åt att skaffa sig information plus tänka logiskt kring informationen.
Mot den bakgrunden kan jag inte fatta hur välunderrättade människor, tillika “invandringskritiska” (läs negativa till asylmissbruk), kan anse att de har råd att vara kräsna vid valet av parti.
Post scriptum:
Två exempel från Every Kinda People på hur yttrandefriheten och förmedlingen av rena fakta stympas i dagens EU, närmare bestämt i Storbritannien och Frankrike (se min kommentar i kommentarfältet!), två länder med gigantiska islamist-problem. Kan det finnas ett samband tro?
onsdag 31 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Skrämmande!
SvaraRaderaJag skrev en kommentar på Lizzie´s blog för ett par timmar sedan. Det jag skrev var att det är ”fy fy” att diskutera de problem som vår urusla invandringspolitik för med sig. Allt har en fram och en baksida, så även invandringen. Så fort man vill diskutera detta stämplas man som rasist, även jag. Jag lever med en Marockansk fru sedan 5 år, har bott flera år i Afrika och USA, rest jorden runt flera varv och har ett stort intresse av andra kulturer. Jag skiter fullständigt i om människor är svarta, bruna, vita eller polkagrisrandiga. Rasist är det sista jag är, jag vill bara ha ett forum för en öppen debatt.
Nu är Lizzie´s blog blockerad och missnöjet med media och med våra politiker och deras ryggradslösa och kravlösa inställning till invandrare växer så det knakar i Sverige. Sverigedemokraterna kommer att ta plats i riksdagen vilken är en ännu mer skrämmande tanke. Tyvärr får vårt politiska etablissemang ta på sig fullt ansvar för SD´s framgångar då de inte vill diskutera invandringens nackdelar utan att stämpla alla som vill diskutera problemen som rasister. De har inte tagit debatten och till valet kommer de att få sota för det.