Invandringens demografiska och kulturella följder

Texten nedan blev inte bra. Intryck av överhoppat tankeled. Men eftersom jag länkat den till diverse vänner via mail, så låter jag den kvarstå med denna brasklapp!

Mångfald är bra, men all mångfald är inte bra, hävdar vår borgerliga regering.

Frågan är bara om den bra mångfalden kan vinna över den dåliga, om invandringen från länder med hederskultur och klanmentalitet fortsätter i nuvarande omfattning.

Med den sexsiffriga öppna arbetslösheten, behövs verkligen fler invandrare?

Här utsätts vi för Maceij Zarembas förmaning att inte blanda ihop invandring med asylrätt.

Men när den höga asylinvandringen försvaras, så sker det ofta med arbetmarknadsargument.

Då tiger Maceij Zaremba. Det är bara om asylinvandringen ifrågasätts, som han är snar att hävda, att man inte får polemisera mot de som motiverar den med arbetsmarknadsargument. I alla fall är det mitt intryck.

---------

En sak som aldrig upphör att förvåna är tron, att vi etniska svenskar/vita svenskar kommer att förbli i majoritet i all oändlighet trots fortsatt invandring av nuvarande storlek.

Att till exempel muslimska par föder dubbelt så många barn som svenska tycks inte rubba på den fasta föreställningen.

Befolkningsstatistiska prognoser pekar dock på en framtid utan en vit europeisk majoritet i inte bara Sverige utan i alla västeuropeiska länder.

Eftersom det onekligen finns ett samband mellan etnicitet och kultur, så vore det konstigt om inte förändringen i den etniska sammansättningen skulle påverka den gemensamma kulturen, dvs. vår nations kulturella värdegrund.

Detta så mycket mer som att det mångkulturella samhället, där ingen skall tvingas att anpassa sig utan alla få leva i överensstämmelse med sin kultur, är det som förespråkas.

Därför tror jag att regeringens tal om att det även finns dålig mångfald måste ses som ett sätt att lugna den krympande etno-svenska majoriteten.