Asylpolitisk moral och omoral

Man kan inte undgå att konstatera, att särbehandling av asylsökande i alla hänseenden är ledstjärnan för svensk asylpolitik.

Dels får deras ålder inte ifrågasättas, som fallen med de ensamkommande flyktingbarn visar. Dels får inte simulering av apati misstänkas, som fallen med de apatiska flyktingbarnen visar.

När asylsökande/flyktingar/invandrare (ofta samma sak) agar sina barn, ser myndigheterna mellan fingrarna.

När det gäller könsstympning så vill man inte heller anmäla av rädsla för att invandrare som praktiserar detta barbari skall dra sig undan kontakt med svenska myndigheter. (Ett påstående som framfördes i ett Dokument Inifrån i början på 00-talet.)

Helst skall man inte använda ordet “barbari” om könsstympning, eftersom det kan underblåsa förakt för de som utövar seden.

Däremot är det fritt fram att som svensk statsminister kalla svensk “urkultur för blott barbari”. Motsvarande beskrivning av andra “urkulturer” är däremot antagligen “rasism”.

Den finlandssvenska debattören Merit Wager har i artiklar och på sin blogg skrivit om hur hälften av alla asylsökande från norra Irak återvänder hem på semester i väntan på permanent uppehållstillstånd.

Trots att de hävdat att de inte kan återvända utan att riskera liven.

(Läs detta:
Personen trivs här, läser svenska, får socialbidrag och åker regelbundet till sitt rätta hemland på semester)

I Danmark har regeringen beslutat att frånta sådana blufflyktingar deras uppehållstillstånd, vilket väckt kritik bland svenska moralister. Undermeningen i deras kritik är att det är så synd om dessa asylsökande, att man inte kan haka upp sig på att de ljuger om sina asylskäl.

I Sverige har det enda invandringskritiska alternativet i årets val,Sverigedemokraterna, tagit fasta på detta, antagligen för att här har vi ett exempel på missbruk av asylrätten, som urholkar respekten för den i breda lager.

Vad händer då? Jo, en socialdemokratisk politiker, Veronica Palm, döv för alla nyanser och semantik drar då fram det stora skämmarsvärdet, rasismepitetet, och menar att det är rasism att kräva att de som semestrar i hemlandet skall fråntas sitt uppehållstillstånd.

Vad skickar det för signaler?

Jo, dels uppmuntrar det till att söka asyl även när man inte räds att åka hem på semester, dels vulgariseras en viktig debatt.

Det finns ingenting att diskutera längre. Hur skall man kunna föra en debatt med en politiker och demagog som Veronica Palm, som har fräckheten att på dåliga grunder svepa sig i rättfärdighetens och antirasismens mantel?

Hur kan det betraktas som “godhet”, att låta svenska medborgare betala för uppehälle och bostad och semester åt de som ljuger om sina asylskäl? Hur många av dem som gör det är helt självförsörjande och oberoende av skattemedel för sin existens?

Merit Wager undrade en gång om det var så, att dessa långvariga semesterfirare även fick sitt flyktingbidrag eftersänt till Irak?

P.S. Menar Veronica Palm att Merit Wager är rasist?