Nya tongångar

Sakine Madon gav igår ett sympatiskt intryck när hon intervjuades tillsammans med Nyamko Sabuni i Aktuellt.

Nyhetsredaktionen skall ha en eloge för att man använder en åsiktskolumn på Expressens ledarsida som utgångspunkt för intervjun.

Kolumnen hade rubriken: Även invandrare kan vara rasister.

Sakine Madon är kompromisslös i sitt försvar av den linje hon driver i sin åsiktsartikel: rasism mellan invandrare skall behandlas som all rasism och svenskar som diskrimineras eller utsätts för hatbrott skall behandlas som vilka offer för hatbrott som helst.

När Aftonbladet för några år sedan publicerade konstnären Joanna Rytels vidriga rasistartikel
Jag tänker aldrig föda en vit man, så anmäldes artikeln till Justitiekanslern, som valde att inte väcka åtal, enär lagen om hets mot folkgrupp endast avsett att skydda etniska minoriteter.

Sakine Madon företräder en moralfilosofiskt konsekvent linje, precis som andra liberaler av libertarianskt snitt: alla medborgare skall behandlas exakt lika inför lagen. Inga feministiska eller mångkulturalistiska strukturanalyser om maktförhållanden utgör skäl för särskilda rättigheter eller höjt rättsskydd för minoriteter eller det svaga könet.

Följer man inte denna princip, så gör man sig skyldig till dubbelmoral i sitt hävande av "alla människors lika värde". Skall man få ungdomar att respektera den principen, så måste man leva som man lär.

Tyvärr bagatelliserade Sabuni problemet med invandrares rasism mellan sig själva och gentemot svenskar, men genast tog då Madon tillfället i akt att visa att hon inte intog samma överslätande attityd.

Lästips för Sabuni:

Jag är invandrare var jag än bor

Jihad i Malmö

Skall libertarianer och andra borgerliga och även den röd-gröna alliansen få trovärdighet i sin antirasism, så måste de följa Madons linje snarare än Sabunis.

Ironiskt nog intar Madon samma position som Sverigedemokraterna: lagen skall tillämpas lika. Visst skall den det, men i fråga om vissa lagar vore det bättre om de avskaffades.

Lagen om hets mot folkgrupp är en lag som hämmar en saklig och öppen debatt om etniska problem och samband mellan invandring och vissa brott, till exempel våldtäkter.

Eller den etniska tillhörigheten hos en del heroinsmugglare.

Problemet med lagtexten är ordet "missaktning" och lagens inkonsekventa tillämpning. Det gör tillämpningen och lagen som sådan oförenlig med en rättstat. Och, kan tilläggas, med en demokrati, vilket ju innefattar ett större mått av yttrandefrihet och skydd för det fria ordet än vad som idag är fallet.