Ingen står stadigt på ett ben. Inte heller ett parti som uppfattas som ett enfrågeparti.
Sverigedemokraternas roll som invandringskritiskt alternativ är för viktig för att
partiet skall betraktas som just ett sådant parti, ett enfrågeparti.
Sd behöver alltså ett ben till att stå på. Vilket?
Tja, det finns vid sidan om integrationshaveriet och asylmissbruket ett område till där många medborgare känner ilska: dubbelmoralen i fråga om jämställdheten.
En vältalig exposé över vad jag menar finner ni på dessa två bloggar:
http://genusnytt.wordpress.com/
http://www.pellebilling.se/blogg/
Tänk om Sd kunde kombinera sin kritik av asylpolitiken och islamiseringen med
kritik av mansdiskrimineringen?
Då skulle fokus inte enbart ligga på invandrare utan även på feminister.
Träffytan för kritiker skulle visserligen bli större, men partiet skulle verka mer sofistikerat och inte fixerat vid enbart invandringspolitik.
lördag 27 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Visserligen ganska sant, men själv är jag ganska glad att de bara står på ett ben, de behövs inte i riksdagen...
SvaraRaderaKramar
Tack för kommentar. Alltid roligt. (För det mesta då! :-))
SvaraRaderaFördomsfullt antar jag att du ogillar deras invandrings-/asylpolitik. Men det kanske är andra saker?
Nå, för att fatta mig kort: kolla in Merit Wagers blogg:
http://meritwager.wordpress.com/
Hon är absolut inte Sverigedemokrat, men det hon skriver - dvs. sanningen - bidrar säkert till att en och annan läsare blir det - i alla fall röstar på partiet.
Kollade vem du var och såg att du var kristen.
Jag resonerar så här: Ge kejsaren vad kejsaren tillhör och Gud vad Gud tillhör.
Vi är förvisso människor och medmänniskor i första hand, men i den här världen kan inte total generositet eller egendomsgemenskap finnas.
Du accepterar antar jag att vi har lagar som reglerar egendom och att man inte får beträda
privat mark. "Du skall icke känna begär till din nästas egendom, ej heller hans hustru, tjänare eller åsna". . . eller hur det var :)
En kristen är en god medborgare och trotsar inte förbud i fråga om tillträde till privat mark.
På samma sätt är hon lojal mot sina landsmän och
accepterar gränser för hur många som får bosätta sig här och leva på deras skattepengar.
Även om många, kanske de flesta invandrare vill arbeta, så får en stor minoritet inte jobb, och tvingas således leva på bidrag.
Naturligtvis finns en gräns för hur många som kan komma hit och leva på det sättet.
Märkvärdigare än så är det inte.
Dessutom har vi problemet med islam och islamisering. Det senare är kopplat till antalet muslimer, självfallet. Och antalet regleras av invandringen förstås plus muslimers högre födelsetal.
Kristna brukar värna om staten Israel och det judiska folkets rätt till en egen stat där de är i majoritet.
Frågan är varför inte även svenskar skall få vara i majoritet i sin egen stat, varför bara judarna i sin?