Transpersoner, Kapten Klänning och Kapten Burka

Diskussioner om etik och moral är en vardaglig företeelse, både inom privatlivets domäner och på arbetsplatser samt inom politiken. Därför är det av vikt att man lever som man lär, följer de principer man vill att andra skall följa.

Att så inte sker är ett välbekant fenomen. Vi kan ta t ex Kapten Klänning. Inte levde han som han lärde.

Men det finns mycken dubbelmoral på det politiskt korrekta området som aldrig diskuteras utan förtigs. Det vill säga, när den påtalas, bemöts den med tystnad.

Man begär av Sverigedemokrater att de skall leverera fakta. Men när så sker, bemöter man dem inte. Eller så erkänner man sakförhållandet, men underkänner det som grund för den ståndpunkt som Sd förfäktar.

Nu närmar sig Pride, manifestationen mot diskriminering av HBT-personer. Men även i en sådan manifestation kan man finna dubbelmoral. Eller kräver man verkligen att transpersoner skall få överskrida klädkoderna för manligt och kvinnligt på sina arbetsplatser, att t ex en transvestitisk polisman (en riktig kapten klänning) skall få klä sig i kvinnlig polisuniform.
Man kan naturligtvis vägra diskutera det med invändningen att en sådan fråga inte är seriös, och på så sätt slippa diskutera hur pass konsekvent man hävdar icke-diskrimineringsprincipen.

Jag erinrar mig ett fall med en manlig transvestit som ansåg sig diskriminerad, när han inte fick använda sitt kvinnliga alias, Tina, i en legitimationshandling, så helt oseriös kan man inte anklaga mig för att vara.

Jag tror att de flesta uttalade motståndare mot diskriminering ser mellan fingrarna i vissa situationer, t ex när det gäller att leva ut sin transvestism i arbetslivet. Precis som man förmodligen anser, att även heterosexuella och bögar samt flator måste lägga band på sig när de jobbar. Skilja nytta och nöje åt.

Vad man antagligen skulle hävda vore, att man anser att HBT-personer inte skall diskrimineras ifråga om lika möjligheter till olika yrken. Och det har jag som anti-etatistisk individualist. . . eller för att vara lite intellektuellt hederligare, mestadels anti-etatistisk individualist inget emot.

Men så kommer vi in på könsdiskriminering. Om en kvinna får ha ögonskugga och läppstift i tjänst, är det inte könsdiskriminering av inte tillåta hågade män att ha det (brasklapp: jag talar ej i egen sak!)?

Man kan tycka att detta är struntfrågor, men det kan man tycka även om huruvida kvinnor skall få bada topless eller inte i kommunala simhallar är. Inga frågor av den digniteten är för små egentligen.

I många herrans år har religionen hamnat i skymundan i vår del av världen. Blasfemi-lagar har skrotats och staten har skilts från sitt lutheranska ursprung, vilket jag välkomnar. Men i och med omfattande invandring från länder med en varmare religiositet och en strängare moral, så har kulturkrockar inträffat, och mottagarlandet har tvingats ge efter för krav på respekt för religionen. Man har därför talat om religionens återkomst.

Det är gott och väl att vi har frihet att leva som vi vill, men kraven på respekt för ens tro får inte innebära att andra måste avstå från sin tro eller inskränka sin livsstil. Här existerar oro och osäkerhet om vart utvecklingen bär hän.

Man brukar tala om att stämma i bäcken, och jag tror att det är dags för det.

Vårt sekulära, toleranta samhälle måste liksom Holland markera, att de värderingar och normer för mänsklig samexistens som råder inte är förhandlingsbara.

Redan nu har skapats farliga prejudikat. Ett sådant är att tillåta religiösa markeringar i sin polisuniform, väktaruniform, etc. Att det kan leda till känsliga situationer är föga långsökt att anta. Det är bara att tänka sig hur en judisk polisman i kippa skulle uppfattas av en palestinier.

Och om muslimer och judar och sikher skall få bära religiösa symboler till uniform, varför skulle inte även kristna få det?

Ett skrämmande fall på diskriminering mot den kategorin inträffade på Heathrow i London, där en kristen kvinna stängdes av från sin tjänst därför att hon burit ett kors synligt runt halsen. Samtidigt som kvinnliga muslimer fick ha slöja till sin uniform.

". . .Miss Eweida, 55, from Twickenham, insisted her cross, which is smaller than a ten pence piece, was not jewellery but an expression of her deep Christian faith.
She questioned why she was being forced to hide her religion when BA's Muslim and Sikh workers could express theirs.

Miss Eweida said last night: 'I will not hide my belief in the Lord Jesus. British Airways permits Muslims to wear a headscarf, Sikhs to wear a turban and other faiths religious apparel.

'Only Christians are forbidden to express their faith. I am a loyal and conscientious employee of British Airways, but I stand up for the rights of all citizens.'"

http://www.dailymail.co.uk/news/article-410299/Christian-BA-employee-legal-action-suspension-wearing-cross.html

I dagarna diskuteras burkaförbud. Sådana har införts i Belgien och Frankrike, och med hänvisning till maskeringsförbudet, så borde även Sverige kunna följa efter.

Vi har ju trots allt haft kontroverser om dagisfröknar i burka och niqab.