Det tysta bemötandet

Om jag var medlem i moderata samlingspartiet, eller folkpartiet, eller i miljöpartiet, skulle jag få ställa följande fråga: Är man flykting om man semestrar i landet man flytt ifrån?

Detta givetvis mot bakgrund av Carl Bildts påstående att vi har 90 000 iranier i vårt land och att dessa semestrar i hemlandet. Naturligtvis uttrycker han sig slarvigt. Inte kan alla 90 000 semestra där, men ganska många gör det misstänker jag. Exakt hur många lär vi aldrig få veta, för ingen kommer att av nyfikenhet gräva fram siffran.

Skulle man få ifrågasätta benämningen barn om så kallade ensamkommande flyktingbarn, som i många fall ser äldre ut än sjutton år?

Jag tror att många medvetet eller omedvetet är tacksamma för Sd, för att det gör att kritiska frågor rörande asylpolitiken förknippas med Sd och därmed blir tabu.

På så sätt slipper man själv riskera att trampa i klaveret om man tänker för långt för högt.

Svenska Kyrkan ger till exempel aldrig besked om vem som skall nekas asyl. Anser man att ingen skall nekas? Ja, man slipper ge besked och kan framstå som den gränslösa kärleken inkarnerad.

"Författare, journalister, bloggare – inte bara de, men ofta särskilt just de – hör till dem som öppet, i skrift, formulerar tanken om att saker och ting just kunde vara annorlunda. Genom att vara det de är – skrivande människor – hör de till dem som genast hamnar i konflikt med totalitära stater och, i vår samtid, allt oftare med andra krafter: korrupta mellanskikt, fundamentalistiska grupper, kriminella syndikat, större eller mindre ekonomiska intressen som har den ena eller andra staten i sitt koppel. Inte sällan upplever den enskilde författaren hoten som överrumplande: hur kan det jag skriver vara farligt för någon?"

http://www.aftonbladet.se/kultur/article7530439.ab

Tja, varför kan inte jag och många med mig framträda med namn i dagens Sverige?

Varför tiger Ola Larsmo om det reella hot som hänger över alla invandringskritikers huvuden? Det är inte bara Sd-medlemmar som drabbas utan även företrädare för Migrationsverket.

Hur kan man blunda inför detta? Varför denna politiskt korrekta blindfläck?

Varför inte en hederlig debatt om migration och mångkultur?

Om en person i chefsställning skulle fråga om en flykting kan vara flykting om han eller hon semestrar i landet man flytt ifrån, skulle den personen kunna avancera? Eller skulle frågan tolkas som uttryck för åsikten, att vi ger för många personer asyl?

Har vi de facto en påtvingad konformism à la 50-talets amerikanska mccarthyism?
Har vi de facto ett yrkesförbud för människor som ställer fel frågor?

Å andra sidan skall man inte klaga: frihetskamp har aldrig varit riskfritt. Ofta åberopade
exempel är Martin Luther Kings och Gandhis kamp. Men jag och många med mig är för fega för att följa deras exempel.