"Kulturrasism" eller likabehandling?

Så fort diskriminering uppmärksammas, så lämnas vissa saker osagda. Som om det var plumpt att dra fram dem, som om de skulle ursäkta den diskriminering man vill bekämpa.

Det har varit tydligt från jämställdhetsdebatten sedan 90-talet, och under 00-talet har vi sett samma fenomen i debatten om etnisk och religiös diskriminering.

Ja, även när det handlat om asylärenden. Hymlandet om åldern på ensamkommande barn, demoniseringen av alla som öppet misstänker simulanter bland apatiska flyktingbarn, etcetera.

Ja, förvisso även i fråga om etniska signalement i brottsrapporteringen och förekomsten av manipulation av tidningsbilder för att ge intryck, att den misstänkte eller efterlyste är ljushyad fast så inte är fallet. Så kallad “vitpixling”.

Allt har naturligtvis sin grund i en oro för att “vanligt folk” skall bli rasistiska.

Det var så Mona Sahlin ursäktade att hon kallat de svenskar som talade om hedersförtryck för “kulturrasister”, vilket hon och Margareta Winberg gjort på DN debatt 2001.

Nu märker vi av samma “modus operandi” (tillvägagångssätt) när man samfällt i alla massmedier startar en kampanj mot diskriminering av romer. Orkestreringen av kampanjen (hur ofta skall man behöva se Maria Leissner i TV på alla kanaler en och samma dag?) ger en bismak av DDR, på 70- och 80-talet ett föregångsland för vissa ledande socialdemokrater.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/svenska-romers-utanforskap-osannolikt-stort-1.1145878

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sanningskommission-om-romer_5062847.svd

Ingen intellektuell reflektion, bara ett budskap utan nyanser som skall nötas in i tv-publik och bland tidningsläsare.

Den katastrofalt höga arbetslösheten och bristen på skolgång bland romer skylls ensidigt på majoritetssamhället, “gadje”.

Men om man googlar så finner man. Till exempel en nyhetsartikel om romskt
utanförskap i Norrbotten-Kuriren. (Jag kan tyvärr inte hitta tillbaka till den och den finns inte i cachen, som är tömd.)

Där klargörs att man från romskt håll vill få fler arbeten som sömmerskor och musiker, två yrken där romska kvinnor kan få bära traditionell dräkt - eller folkdräkt, som vi skulle sagt om det gällt dalkullor, men som man anar är en i sammanhanget kränkande eller förminskade benämning.

Men precis som när det gäller vissa kvinnliga muslimers rätt att bära heltäckande kläddräkt, så innebär det inte diskriminering att de inte kan jobba inom alla yrken.

Således ställs även romer inför ett val: lägg av de traditionella kläderna på arbetstid eller stängs ute från arbetsmarknaden!

Med andra ord: att inte få bära traditionell dräkt/folkdräkt på arbetstid är inte diskriminering. Det är ett självvalt utanförskap.

Hur många skulle känna igen en rom som bar vanliga västerländska kläder i vårt samhälle? Inte många skulle jag tro. Man skulle kanske gissa på arab eller indier eller något dylikt, men inte på rom.

Följaktligen har romer samma möjlighet att smälta in som alla araber och indier etcetera som väljer integrationsvägen - fullt ut!

Som denna unga romska debattör: "Hur gör man karriär i långa sammetskjolar?"

http://www.aftonbladet.se/debatt/article553421.ab

Beträffande den romska termen “gadje” för icke-romer, så har den enligt Encyclopedia Britannica en nedsättande betydelse.

Läsextra: Vitsig Hakelius om romer:


http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/johanhakelius/article7550813.ab