http://demofon.se/?p=1273Missa inte heller slutklämmen i inlägget på länken:
"Om Pehrson inte gillar utomparlamentariska politiska uttryck kanske han borde börja med att deklarera sitt avståndstagande från hot, våld, äggkastning, vandalisering, störning och liknande företeelser som är Sverigedemokraternas vardag att hantera. Sådant är i motsats till fredliga demonstrationer och enskilda människors yttrande- och åsiktsfrihet ett verkligt politiskt problem. Så länge svensk invandringspolitik ser ut på det här sättet bör vi vara tacksamma att alla inte resonerar som Johan Pehrson"Så bra skrivet!
Hur ofta läser man inte enkäter i tidningarna om hur våra riksdagspartier ställer sig till ett samarbete eller köpslående med Sverigedemokraterna.
Standardsvaret (så standard att det låter oärligt och inrepeterat) är: "Vi kan inte
samarbeta med ett odemokratiskt parti".
Men om man tiger om ren
terrorism mot ett parti som dels är representerat i ett otal kommuner, dels med stor sannolikhet hamnar i riksdagen i höst, hur demokratisk är man då själv?
Om man skenheligt påstår att man visst är för en dialog om asylpolitiken, men ändå inte är det utan omedelbart kastar glåpord mot de som säger som det är, t ex
att många asylsökande semestrar i landet de "flytt" ifrån, eller att de ensamkommande flyktingbarnen ofta inte är barn, hur demokratisk är man då själv?
Jag har ingen användning för människor som är så fega, att de böjer sig för det odemokratiska förtryck som gör att anställda på Migrationsverket inte törs delta i debatten annat än anonymt. Och de människorna finns på landets samtliga tidningsredaktioner och på samtliga tv-kanaler.
Men å andra sidan är jag själv så feg, inte alltid, men för det mesta, så jag kanske inte skall sätta mig på några höga hästar.
Säga vad man vill om Jimmie Åkesson: feg är han i alla fall inte!
